Dalmatiner

Dalmatiner är en medelstor hund som ska vara harmoniskt byggd och är karaktäristiskt prickig. Pälsen ska vara kort, hård och tät, slät och glänsande. Rasen föds helvit, men får efterhand sina prickar. Hos de svarttecknade hundarna ska prickarna vara svarta och hos de levertecknade leverbruna. Mankhöjd för hanar är 56–61 cm och tikar 54–59 cm. Vikt för hanar är ca 27–32 kg och tikar ca 24–29 kg.

Den är en uthållig, relativt snabb och anpassningsbar följeslagare som under årtusenden lärt sig att följa människan som vän och arbetspartner. Det är en utpräglad sällskapshund med låg jaktinstinkt. Rasen är en nyanserad och varnande vakthund. Den tar sitt vaktande på stort allvar utan att på något sätt vara överdrivet aggressiv. Dalmatiner är också känd för sin förmåga att umgås med hästar och att den trivs i stallmiljö. I USA finns ett bruksprov för dalmatiner, road-trial, där man mäter just rasens förmåga att följa häst och vagn samt häst och ryttare.

Pälsen är lättskött och badas vid behov.

Dalmatiner har en speciell njurfunktion, olik alla andra hundrasers. Det har dock visat sig att de inte har större benägenhet att utveckla urinsten än andra hundar. I de fall detta händer rör det sig vanligtvis om så kallade uratstenar. Utfodringen har betydelse för förekomsten av urinsten.Hudproblem kan förekomma. Det händer ibland att valpar föds döva. Det är uppfödarens ansvar att på ett tidigt stadium upptäcka eventuella döva valpar i kullen, då det är medfött.

Dalmatiner är en urgammal ras. Kyrkokrönikor från 1300-talet och från år 1719 gör det troligt att rasen har sitt ursprung i Medelhavsområdet och då speciellt Dalmatiens kusttrakter utmed Adriatiska havet. Från mitten av 1700-talet och fram till början av 1900-talet användes rasen i England till att vakta i stall och för att eskortera diligenser och hästekipage.