Smålandsstövare med rovdjusskärpa

_ Ni får välja tik själva! Orden kommer från Per Wiklund, Orsa, när hans legendariska smålandsstövare Gräddhyllans Ruff skulle paras med den tik som bröderna Falk pekade ut. Valet föll på Tjärvedens Kämpa, en tik ur Tommy Johanssons kennel i Skillingaryd. Duktiga föräldradjur – Vi kände väl till Ruff, han var vida känd för sin enorma jaktlust, samt att han alltid jagade räv när tillfälle gavs, även om ägaren inte ville det. År 2004 kom Ruff tvåa på Stövar-SM, ena dagen drev han faktiskt räv, förklarar Magnus. – En kul episod var när Per Wiklund konstaterade att Ruff höll på med en mård i en trädstam. Fullt skällande blev Ruff mot sin vilja kopplad. Per flyttade sig ett antal kilometer med bil men ”harhunden” Ruff for tillbaka till sitt träd och fortsatte skälla. – Vi förstod fort att det fanns en naturlig talang för rovdjursjakt i denna hund och den skulle vi ta till vara, berättar Magnus. Duktig rävhund Tiken Tjärvedens Kämpa var en riktigt duktig rävhund som tog kalla slag och markerade gryt med skall om hon inte tog sig in i grytet själv. Tommy Johansson som ägde Kämpa tyckte parningen med Ruff lät som en riktigt bra idé. Valparna föddes i augusti 2006 men redan under vintern var Lars-Gunnar och Magnus ute med sin unga, men jaktsugna smålandsstö­vare. Magnus hund heter enligt stamtavlan Tjärvedens Nisse, men kallas Aho. Lars-Gunnars hund heter Tjärvedens Nicke, men fick snabbt namnet Panter. Injagningen – Parningen blev till och med bättre än vad vi hade hoppats på säger Lars-Gunnar. Från första början fanns det ett naturligt driv i att ta gamla spår efter räv och från allra första gången så markerade hundar­na gryt med skall om räven gått in. – De till och med skäller mård i träd hyfsat. Magnus hund Aho är snäppet vassare än Panter på trädskällning och Magnus har skju­tit rätt många mårdar på regel­rätta ståndskall i träd. Injagningen gick väldigt enkelt för de bägge hundarna, oavsett vad bröderna försökte jaga med dem. Första gången de släppte Panter och Aho på björn träade björnen, förvisso en liten björn, men hundar­na hade gjort ett bra jobb på den och hundarna var bara ett år gamla. Tränat på björn – Vi har alltid haft ambitionen att vi ska kunna jaga alla rovdjur med våra hundar och det har vi lyckats med. Det är nog bara björnen som vi har fått nöta på lite med innan de jagade dessa bra, berättar Magnus. – Vår teori här är att hundarna måste uppnå en viss mognad och ålder innan de helt enkelt törs jaga björn som vilket annat djur som helst. Vi får inte glömma bort att björnen inte är ett naturligt bytes­djur för en hund, fyller Lars-Gunnar i. Främst rävhundar I dag är Aho och Panter sex år gamla och används oftast som räv­hundar där de fungerar riktigt bra. Men det är bara Magnus som gått prov med sin hund. Aho har tagit en etta samt en trea på särskilt rävprov. Lars-Gunnar har aldrig startat sin hund av flera olika anledningar, något han ångrar i dag. Trots att det i stort sett saknas pappersmeriter på dessa hundar så är det tack vare Panter och Aho skjutet över 100 rävar vardera på fem säsonger. Det är helt enkelt jakten som fått styra och gått i första rummet! Förmågan att ta kalla slag är bra hos bägge hundarna, drevfarten är hög och räven får inte alltför mycket tid att jäklas med hundarna. Till några av nackdelarna hör skallet som faktiskt hade kunnat vara bättre hos dem båda. Den största skillnaden mellan hundar­na är att Panter väcker något medan Aho är helt tyst tills räven går upp. Jagar även lodjur – Visst har vi haft turen att ha fått skjuta lodjur för hundarna också, men det är faktiskt som rävhundar vi främst använder dem. Våra samlade erfarenheter är att alla hun­dar som jagar räv även jagar lodjur. – Här har vi sett att våra hundar har fördel av att vara små och lätta, då lodjursjakten bara får be­drivas från mars och framåt när föret ofta är dåligt med halvskare. Där en normalbyggd hund går igenom färdas våra hundar ofta uppe på skaren, berättar Lars-Gunnar och Magnus. Lyckade björnjakter Under de senaste åren har tolv björ­nar ramlat för hundarna, ett klart bevis på att de fungerar. Hundarna är vana att jaga med varandra och släpps som par under björnjakterna. Åtta av björnarna är skjutna på ståndskall och fyra är skjutna på gångstånd/drev. – Min erfarenhet av björnjakt med stövare är bara positiv, jag ser det som en fördel att hundarna även ger skall vid förflyttning så att alla kan höra vad som händer, inklusive björnen. Och jag tycker själv att det ofta blir stopp och stånd redan inom någon kilometer från upptaget säger Magnus. Tar kalla spår Hundarna är i dag väldigt ståndfasta och står med björnen tills den är skjuten eller stöts. Liksom vid rävjakterna tar hundarna kalla slag även på björn, vilket många gånger är en förutsättning för att lyckas med björnjakten. En viktig och speciell björnjakt för hundarna utspelade sig när hundarna var 3 år gamla, trots att det redan fälts björn för dem året innan. – Vi hade hittat björnskit på en väg, berättar Lars-Gunnar inlevelsefullt. Hundarna släpptes och efter cirka två km spårningsarbete hörde vi ett drev som ekade i Våmå­dalen. – Efter 40 minuter hade drevet övergått till fast ståndskall. Jag hade 800 meter till ståndskallet och mina bröder Mikael och Mag­nus stod utposterade i närheten av ståndskallet. Jag började ana att hundarna bytt spår då de aldrig skällt så intensivt på björn förut. Björnen rusade – Jag smög fram till ståndskallet och trodde att de skällde grävling. När jag kom in på tio meter såg jag hundarna som skällde in mot en tätning. En av stövarna såg mig och tittade åt mitt håll, sekunden senare kom en björn rusande i en skenattack, berättar Lars-Gunnar. – Några sekunder senare var björnen tillbaka i den tätning av granar och björksly som den kom ifrån. Stövarna fortsatte att skälla och efter en stund lyckades jag skjuta björnen. – Det var en viktig jakt, med tanke på att hundarna visade att de hade kontroll på björnen och gjorde ett bra jobb på nära håll! Några dagar senare sköts en stor hanbjörn för dem, även den på ståndskall. Efter de jakterna kunde vi räkna med dem även under björnjakt.   Stövarklubben förnyar Inom Svenska Stövarklubbens sty­relse diskuteras nu möjligheterna att eventuellt bilda en björn- och losektion. Detta för att ta till vara stövarägare som jagar björn och lo med sina hundar. JJ frågade bröderna Falk om hur de ser på stövarklubbens satsning på hundar som verkligen prioriterar rovdjuren? – Positivt. Inom några år kommer de flesta björnarna att skjutas för hundar av stövarras. De har viljan att ta kalla spår, samt förmå­gan att skälla ståndskall. På lång sikt är rovdjuren stövarens räddning i Sverige, menar Magnus och Lars-Gunnar Falk.                            Fakta: Tjärvedens Nicke (Panter) S59573/2006. Ägare: Lars-Gunnar Falk, Våmhus. Tjärvedens Nisse (Aho) S59572/2006. Ägare: Magnus Falk, Våmhus. Undan: Tjärvedens Kämpa S44326/2002. Efter: Gräddhyllans Ruff S42922/1999. Uppfödare: Tommy Johansson, Skillingaryd. Aho har 1:a samt 3:a på rävprov och även RR.